IKOS

BEHANDLING

Det finns idag ingen behandlingsform som är särskilt utformad för personer med självskadebeteende, oberoende av psykiatrisk diagnos. Ett antal olika behandlingsformer har däremot visat sig ha mer eller mindre bestående effekt vid självskadebeteende för patienter med annan grundsjukdom, främst emotionell instabil personlighetsstörning. Den mest omskrivna av dem är sannolikt DBT, dialektisk beteendeterapi.

Dialektisk beteendeterapi

DBT är en behandlingsform utvecklad särskilt för patienter med emotionell instabil personlighetsstörning (IPS) med självskadebeteende och suicidalitet. Inom DBT antar man att en person som har en stark önskan att dö, saknar de färdigheter som krävs för att hon ska kunna leva ett gott liv. Ett övergripande syfte med behandlingen är därför att hjälpa patienten att utveckla de färdigheter som krävs för att leva liv som känns meningsfullt.

Dialektisk beteendeterapi syftar till att hjälpa patienterna att på ett konstruktivt sätt reglera sina känslor, eftersom svårigheter med detta är ett kardinalsymtom vid IPS. Svårigheter att reglera känslor leder till problem inom många olika områden, till exempel relationsproblem, impulsiva och destruktiva handlingar och svårigheter att skapa en stabil självkänsla. Behandlingen följer en specifik målhierarki vars fyra huvudsyften är:
     1. Minska suicidalt och självskadande beteende
     2. Minska terapistörande beteende
     3. Minska livskvalitetsstörande beteende
     4. Öka färdigheter
          A. Mindfulness
          B. Interpersonella färdigheter
          C. Reglering av känslor
          D. Stå ut i kris
          E. Självreglerande färdigheter

Behandlingen är manualstyrd och skapades av den amerikanska professorn Marsha M. Linehan. DBT tar sin utgångspunkt i fyra teorier; inlärningsteori, kognitiv teori, dialektisk filosofi och zenbuddistisk filosofi, men ofta benämns den som en typ av fördjupad eller utvecklad form av KBT, kognitiv beteendeterapi. I DBT betonar man balansen mellan att å ena sidan acceptera verkligheten och livet som det är, och å andra sidan arbeta för förbättring och förändring. Terapin har fyra behandlingskanaler som löper parallellt; färdighetsträning, individualterapi, telefonstöd samt teamkonferens.
     I DBT innebär färdigheter olika handlingar och redskap som kan hjälpa patienten att uppnå de mål hon eller han strävar efter. Färdighetsträning sker i grupp som kontrast till den individualterapi som också ingår i modellen, där patienten har möjlighet att få mer detaljerad hjälp.
     Telefonstödet innebär att patienten har möjlighet att ringa sin terapeut när som helst under dygnet, under förutsättning att hon är beredd att ta emot den hjälp som erbjuds. Syftet är inte att föra djupa analyser över telefon, utan terapeutens uppgift är snarare att hjälpa patienten hitta de redskap hon behöver för att bryta en akut situation.
     Slutligen är teamhandledning en integrerad del av behandlingen som anses så pass viktig att en terapi inte klassas som DBT om terapeuten inte ingår i ett team. Här har terapeuten en god möjlighet att få stöd i behandlingen, men teamet har även en viktig uppgift i att hjälpa terapeuten bibehålla balansen i interaktionen med patienten.

År 2005 publicerades en rapport från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, som handlade om DBT. I rapporten konstaterades att DBT tycks vara en lovande behandlingsform för patienter med borderline personlighetsstörning, men att det vetenskapliga underlaget ännu är för tunt. Det finns helt enkelt för få studier gjorda på behandlingsmetoden för att man ska kunna säga något säkert. Sedan rapporten publicerades har visserligen fler studier tillkommit, men SBU har inte gjort någon ny bedömning av behandlingen.

År 2012 genomfördes en strukturerad utvärdering av DBT i rapporten Vad visar forskningen om behandling av självskadebeteende? Resultaten visade på fortsatt svagt, men dock positivt, stöd för DBT. I tre av de sju utvärderade studierna visade DBT ett signifikant bättre resultat än annan behandling ("treatment as usual").


Referenser

Chen, E. Y., Matthews, L., Allen, C., Kuo, J.R. & Linehan, M.M. (2008). Dialectical Behavior Therapy for clients with Binge Eating Disorder or Bulimia Nervosa and Borderline Personality Disorder. International Journal of Eating Disorders, 41, 505-512.

Feigenbaum, J. (2007). Dialectical Behavior Therapy: An increasing evidence base. Journal of Mental Health, 16(1), 51-68.

Kåver, A. & Nilsonne, Å. (2002) Dialektisk beteendeterapi vid emotionellt instabil personlighetsstörning - teori, stategi och teknik. Stockholm: Natur och Kultur.

Lundh, Lars-Gunnar. (2012). Vad visa forskningen om behandling av självskadebeteende? Del av förstudie till Nationella självskadeprojektet.

Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering 2005-07. Dialektisk beeendeterapi (DBT) vid borderline personlighetsstörning. Stockholm: SBU Alert.