IKOS

SIAD och IKOS

Frustration. Hjälplöshet. Ambivalens. Antipati.
De uppräknade känslorna har det gemensamt att vårdpersonal upplever dem i mötet med patienter som lider av självskadeebeteende. Patienter med självskadebeteende, å sin sida, är särskilt drabbade av negativa attityder från vårdpersonalen. De bedömer att personalen har låg kunskap om självskadebeteende, och har ofta upplevt kränkningar och fördomar i vården.

När man jämför forskning som gjorts på vårdpersonalens respektive patienternas upplevelser är det lätt att se speglingar. Vårdpersonalens attityder förblir inte isolerade känslor, utan överförs obönhörligt till patienterna. De i sin tur är missnöjda med den vård det fått och menar att attityderna de möter har stor betydelse för om de kommer att söka vård igen.

Att självskadebeteende kan vara provocerande och frustrerande till och med för de mest erfarna av läkare och sjuksköterskor är kanske inte så underligt. Inte kan det heller förvåna någon att vårdpersonalens negativa känslor spiller över på patienterna. Den stora frågan är snarast – vad kan man göra för att förändra situationen? Vad kan förändras för att göra vårdpersonalen tryggare i sitt möte med patienter med självskadebeteende, och ge patienterna en mer positiv upplevelse och bild av vården?

En viktig nyckel ligger i kunskap. Kunskap kan öka förståelsen som i sin tur kan öka möjligheten till ett gott bemötande och omhändertagande. Därför beslutade Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting i oktober 2011 att skapa ett nationellt självskadeprojekt, för att utveckla kunskapen om och vården av unga med självskadebeteende. Målet är att utveckla och samordna kunskap kring unga med risk för, eller med allvarliga självskadebeteenden, för att på så sätt minska antalet unga med självskadebeteende och behovet av sluten- och tvångsvård.

Initiativet är efterlängtat. Självskadebeteende har allt för länge varit en blind fläck i psykiatrin. Det behövs ett fokus på kunskap, förståelse och en vilja och ett intresse av att arbeta med självskadebeteende. För det är nationella självskadeprojektet en viktig del.

Idag är det SIAD -Self Injury Awareness Day. Världsdagen mot självskador, som den kallas av våra norska grannar. De ligger flera kliv före oss i Sverige när det gäller att uppmärksamma dagen. För fjärde året i rad håller de just nu en konferens om självskadebeteende, ett initiativ jag snart hoppas se även denna sida landsgränsen. För någon konferens tycks det inte bli i Sverige i år, men - idag startar IKOS.

IKOS står för Informationsprojektet Kunskap Om Självskadebeteende och vill vara en annan viktig pusselbit i arbetet för ökad kunskap om självskadebeteende. IKOS är ett ideellt projekt med syfte att öka kunskapen om självskadebeteende genom att göra kunskapen lättillgänglig. IKOS vill vara ett nav i kunskapsutvecklingen och underlätta för den som vill lära sig mer eller fördjupa sin förståelse för människor som skadar sig själva. Förhoppningen är att IKOS ska bli en interaktiv sida som utvecklas och växer med hjälp av sina besökare. På så sätt kan vi gemensamt bygga upp en kunskapsbank och mötesplats till nytta för såväl vårdpersonal, drabbade, närstående, media och den intresserade allmänheten.

IKOS vill minska avståndet mellan kunskapen och den kunskapssökande – därför öppnar vi idag hemsidan www.sjalvskadebeteende.se En portal för dig som söker kunskap om självskadebetende.

Varmt välkommen!

/ Thérèse Eriksson
Projektledare och redaktör, IKOS




ARKIV