IKOS

SJÄLVSKADEBETEENDE

Självskdadebeteende innebär att den drabbade avsiktligt skadar den egna kroppen. Eftersom självskadebeteende (ännu inte) är en psykiatrisk diagnos, finns det ingen exakt definition av vad som räknas som självskadebeteende. Vanligtvis menar man på olika självdestruktiva metoder som riktas direkt mot den egna kroppen, exempelvis att skära, rispa, bränna eller riva sig själv. Syftet med självskadorna är inte att ta sitt liv, därför är det viktigt att inte blanda samman självskadebeteende och självmordsförsök.

Varför skadar man sig själv?

Kanske finns det lika många anledningar till att skada sig själv, som det finns personer som är drabbade av självskadebeteende. Ändå tycks det finnas vissa orsaker som är vanligare än andra, och som drabbade berättar om återkommande. Dit hör olika former av emotionsreglering (att skada sig själv för att reglera känslor) och kommunikation (att använda självskadebeteende som ett sätt att kommunicera med andra).

Det kan verka motsägelsefullt, men en vanlig anledning till att någon avsiktligt skadar sig själv är för att han eller hon vill må bättre. Självskadorna kan göra att man mår bättre av många olika anledningar. Det kan till exempel handla om ett behov av distraktion från starka eller svåra känslor; då kan smärtan och den självdestruktiva handlingen göra att fokus flyttas från känslorna till självskadan, och ge lindring för en stund. Självskadebeteende kan också vara ett sätt att kommunicera eller sätta ord på känslor eller att göra själslig smärta mer konkret och hanterbar. Vissa beskriver att de använder självskador som självbestraffning, för att de inte är värda att må bra. Många beskriver att deras självskadebeteende är ångestlindrande.

Detta är bara är ett fåtal olika orsaker till att skada sig själv, och det är viktigt att inte dra några förhastade slutsatser om varför någon skadar sig själv. Därför är det bra att som närstående prata med den som skadar sig själv och be personen att själv berätta vad självskadorna fyller för funktion för just henne eller honom.

Vem drabbas?

Självskadebeteende drabbar både tjejer och killar, kvinnor och män. Det är vanligast bland tonåringar och unga vuxna, men förekommer även hos barn i förpuberteten, hos vuxna och äldre. Det är svårt att säga exakt hur vanligt det är med självskadebeteende, men särskilt i ungdomsgrupper tycks det vara mycket vanligt förekommande. De flesta som har testat att skada sig själva gör det bara vid något enstaka eller ett fåtal tillfällen. En mindre grupp drabbas dock av ett upprepat självskadebeteende: då är det viktigt att få hjälp med alternativa strategier i stället för att skada sig själv.

Diagnos

Att skada sig själv är inte det samma som att vara psykiskt sjuk. Självskadebeteende är ännu så länge ingen psykiatrisk diagnos, vilket innebär att personer som skadar sig själva kan ha en eller flera psykiska sjukdomar, men de kan också vara psykiskt friska. Även om självskadebeteende tycks förekomma på ett experimenterande stadie (lite som att vissa ungdomar någon gång testar att röka en cigarett utan att bli rökare), bör man alltid ta beteendet på allvar. Självskadebeteende förknippas ofta med diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning (som även kallas borderline) men de flesta som skadar sig själva har inte den diagnosen. Andra diagnoser som förekommer samtidigt som självskadebeteende är olika depressiva tillstånd, bipolär sjukdom, ätstörningar, ångestsyndrom och post-traumatiskt stressyndrom.

Behandling

Läs mer om behandling här.